Hej

Så småningom skall jag träffa min bästis.

Det känns så obeskrivligt hemskt att jag inte kan berätta för henne att jag suttit och gråtit halva morgonen och att jag svikit henne igen en gång genom att jag skärt mig...igen...

Jag är en hemsk person som inte är värd att leva...det är sant..

Kan inte fortsätta lova att jag aldrig mer skär mig...

Det är som jag skulle hålla fingrarna i kors bakom ryggen då jag lovar det..

Det tar så ont att se henne vara så stolt över mig då hon tror att jag slutat med sjävskadandet.

Igen gömmer sig nya sår under ärmarna...

Det här är smärta...

Är så förbannat besviken på mig själv!

Hatar mig själv..!

Tårarna rinner ner...

Det tar ont och svider i hjärtat då jag tänker på alla jag sviker.

"Jag är så stolt över dig", "bra att du slutade"...de där meningarna snurrar i mitt huvud varje gång jag drar bladet mot min hud.

Förlåt...förlåt att jag sviker er...förlåt att jag bryter mina löften...förlåt för allting...

Förlåt att jag inte mår bra...

Jag vill säga förlåt för att jag föddes här, allt som jag gjort har bara skapat besvär...

Ciao.

Just nu sitter jag bara här med många tankar och minnen i huvudet.

Jaa, jag har försökt leva vidare efter allt som hänt...men ändå tar det bara så ont.

Vill må bra igen.

Vill gå bakåt i tiden och ändra allting.

Det sägs ju att tiden läkar alla sår...men tiden läker ingenting det har ju gått flera år.

Försöker att börja tänka positivt...men det är svårt eftersom jag levt i min negativ bubbla så länge.

Jag hoppas bara att jag kan bli lycklig sen igen.

" Försöker att kontrollera min smärta

  Försöker att vara glad men det känns i mitt hjärta

  Vad skall jag göra när hoppet har tagit slut?

  Hur skall jag veta vilken väg jag skall ta mig ut?"

Detta är min blogg.

Jag kommer att skriva om mitt liv som deprimerad.

Tårar, en ful spegelbild, viljan att inte äta, ärr och sår, växande hatet mot mig själv, viljan att försvinna och dö är bara en del av de typiska sakerna i min vardag.

Jag skapade denna blogg för att kunna skriva ut allt som jag känner osv.

Jag vet att det är många som tycker att det är dumt att skapa depressions bloggar..men det här är det enda sättet jag på något sätt får ut lite av smärtan och ångesten jag känner innuti.

Om du tycker att det är idiotiskt att man skapar bloggar som denna, läs inte min blogg!

Jag hoppas också verkligen att ni som läser eller skall börja läsa den här bloggen är i alla fall över 12 år.

Jag kommer inte lägga upp bilder som på något sätt är skadliga för att som sagt jag vet inte i vilka åldrar personerna är som läser bloggen.

Men ändå för att vara säker vill jag att ingen som läser bloggen är under 13 år.

Materialet kan ändå vara skadligt fast jag inte lägger upp hemska bilder osv.

Det kommer inte att vara aktivt bloggande för min del i alla fall nu i slutet av veckan och halva nästa vecka.

Har mycket för mig och så men hoppas ni ändå gillar och följer bloggen.

Alla frågor är välkommna.