" Allting känns så värdelöst vill bara komma bort

  Bort till andra sidan av himmelen eller nåt

  Bara känna en känsla av lycka igen

  Bara kunna vara glad och skratta igen

  Det fanns en tid då jag älskade mitt liv, men nu är ingenting som förr, ingenting sig likt

  Jag önskar att jag aldrig fötts, nu vill jag bara dö

  Jag duger aldrig till någonting vad jag än gör".

Ångest.

Är för fet.

Magen är inte tillräckligt platt och fin.

Jag är inte tillräckligt fin...

Är ful på alla sätt..

Skäms för min arm..

Skäms för min kropp..

Skäms för mitt utseende och den jag är..

Jag är en loser..en nolla..

Heej

Kom hem idag från mommo.

Känner mig fetast än någonsin.

Jag är ful och värdelös.

Jag är helt enkelt ingenting.

Alla tankar och känslor är en klump i magen.

Vill bara sätta mig i ett hörn och gråta.

Men försöker hålla tårarna...

Imorgon är det väl psykologen som gäller..

Har hört att hon skall sluta...

Jag vet inte vad jag skall göra.

Känner mig bara så otroligt ful och skit och allt..!

Jag vill seriöst bara försvinna..!

Hej

Så småningom skall jag träffa min bästis.

Det känns så obeskrivligt hemskt att jag inte kan berätta för henne att jag suttit och gråtit halva morgonen och att jag svikit henne igen en gång genom att jag skärt mig...igen...

Jag är en hemsk person som inte är värd att leva...det är sant..

Kan inte fortsätta lova att jag aldrig mer skär mig...

Det är som jag skulle hålla fingrarna i kors bakom ryggen då jag lovar det..

Det tar så ont att se henne vara så stolt över mig då hon tror att jag slutat med sjävskadandet.

Igen gömmer sig nya sår under ärmarna...

Det här är smärta...

Är så förbannat besviken på mig själv!

Hatar mig själv..!

Tårarna rinner ner...

Det tar ont och svider i hjärtat då jag tänker på alla jag sviker.

"Jag är så stolt över dig", "bra att du slutade"...de där meningarna snurrar i mitt huvud varje gång jag drar bladet mot min hud.

Förlåt...förlåt att jag sviker er...förlåt att jag bryter mina löften...förlåt för allting...

Förlåt att jag inte mår bra...

Jag vill säga förlåt för att jag föddes här, allt som jag gjort har bara skapat besvär...

Ciao.

Just nu sitter jag bara här med många tankar och minnen i huvudet.

Jaa, jag har försökt leva vidare efter allt som hänt...men ändå tar det bara så ont.

Vill må bra igen.

Vill gå bakåt i tiden och ändra allting.

Det sägs ju att tiden läkar alla sår...men tiden läker ingenting det har ju gått flera år.

Försöker att börja tänka positivt...men det är svårt eftersom jag levt i min negativ bubbla så länge.

Jag hoppas bara att jag kan bli lycklig sen igen.

" Försöker att kontrollera min smärta

  Försöker att vara glad men det känns i mitt hjärta

  Vad skall jag göra när hoppet har tagit slut?

  Hur skall jag veta vilken väg jag skall ta mig ut?"